keep it classy never trashy, just a lil' nasty.

vet att det är en del som läser denna bloggen som vet vem jag är, hur jag är och vad jag gör. medan en av dom kanske vet vem jag egentligen är, vad jag egentligen gjort och hur jag egentligen är. medan hälften av dom andra inte vet någonting om mig förutom det som skrivs på bloggen.
har förstått att livet är allt bra orättvist ibland, vissa lever på en räkmacka, medan andra får kämpa sig igenom varje sekund dom lever. men dom som kämpar är oftast dom som är starkast och vet hur man skall handskas med vissa situationer i livet. man vet att man lär sig av sina misstag, man lever bara en gång, så ge allt och ta ingen skit.
jag är inte den personen som sitter öppet och pratar om mina känslor, eller mitt förflutna. då jag har svårt att folk lyssnar på mig med mening, alltså att dom vill lyssna på mina problem. eftersom jag själv inte tycker jag är värd någon mer än mig själv.
mitt förflutna, tänker inte gå in något i detalj om det, då jag varken vill eller inte tycker att ni borde veta. vilket fall, mitt förfluta har gjort mig till den personen jag är idag, den som inte tycker jag är värd något mer än mig själv, inte värd att älskas för fem öre. jag har svårt att ta in folk i mitt liv, då jag inte vet om dom finns där för att såra mig eller om dom finns i min närhet för att dom älskar/tycker om mig. jag önskar verkligen jag kan lära mig att mina misstag jag gör för att se om folk tycker om mig, att det sårar dom jag älskar mest. men än så länge är jag inte starkt nog att förstå att jag är så mycket mer värd än bara mig själv, att jag är så mycket mer värd att bli älskad för precis den jag är. jag är inte där riktigt än. men jag lovar er, tidsnog är det min tur att växa ifrån det med. det är ingen egenskap jag är stolt över, utan mer skäms för att jag inte finns där för andra när jag borde.. vilket fall som helst, så har jag förstått att ensam är starkast. även om det är få folk som tror på den meningen, gör faktiskt jag det. för vet ni varför? jo för att det är bara en själv som förstår precis som man tycker, tänker och känner. man vet precis hur man vill ha det, vad man gått igenom och hur man skall handskas med det man har omkring en.
jag skriver inte detta för att "hej kom och ge mig uppmärksamhet" utan för att det har hänt en hel del saker det senaste som slutat ganska dåligt och eftersom jag är dålig på att uttrycka mig, hur jag känner så skriver jag det här, då det är ett annat ställe för mig att skriva av mig än att ha allt i huvudet.
Man vet inte vad livets mening är innan man gått igenom hela meningen, bokstav för bokstav.

vet inte vad jag hade gjort utan dig. jag älskar dig, mitt fina hjärta.

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppas högst eller att vilja mest.

Att vara stark är inte att lyft tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft och ta del av den,

att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret och alltid kämpa för att nå dit.

(& nej det har inte hänt något mellan mig & adam)

det är även lite kul att du har skrivit som att du är här uppifrån. det gjorde min dag. haha.

haha, idioter.

mitt liv har inte alltid varit då allt har varit perfekt hela tiden, man kan säga att det mer har varit en bergodalbana. jag förstår mig inte på människor som klagar på att dom inte får tillräckligt med saker/pengar eller what ever. för om man tänker på hur folk har det i andra länder, som jobbar röven av sig för att få pengar till mat för dagen, för att kunna få pengar så dom kan betala hyran så dom har någonstans att bo, folk som inte blir älskade för vilka dom är. dom som gör allt för sin familj så att den håller ihop. jag beundrar dom mer än något annat. och jag tänker inte säga att det bara är i fattiga länder det är så, för det är faktiskt inte i bara fattiga länder som allt händer. vi skall vara nöjda över att vi har det vi har, har den familjen vi har & för att vi är älskade. vi sitter på olika pallar här i världen. dom som har mycket pengar & ser ner på dom som inte har något alls. jag verken säger eller vet att det är såhär, men jag fick bara upp allt detta i mitt huvud & kände att jag behövde skriva av mig, & eftersom detta är en personlig blogg, så borde jag kunna skriva det här. eller?

jag vill komma tillbaka en dag som om ingenting har hänt, men jag vet att det är inte så lätt att bara säga att ingenting har hänt. för det är ju faktiskt en hel del som har hänt, dom senaste 2 åren.

just nu går mitt liv i en bergodalbana, ena dagen är det hur bra som helst medan andra dagen är allt åt helvete, men man får ha olika dagar i sitt liv, det är det som hör till.

jag vill ändra på hela mig. jag vill börja om på nytt. helt & hållet.

vill börja om på nytt. vill bli en helt ny person. vill köpa mig en helt ny garderob, färga mitt hår.

något fint, något unikt, något otroligt vill jag skall börja nu.

jag har lovat mig själv, att jag får förändras, jag vet att jag kommer att förändras, alla gör väl det, sakta men försiktigt till och med så att vissa inte hinner märka att man förändras.